Zoie Ghika, Moldavian Princess

The Moldavian princess Zoie Ghika is depicted in a manner that differs from the bulk of Roslin’s portraits. The princess is shown without a wig. She is wearing Moldavian costume – a turban-like bonnet decorated with roses, a white silk dress with silver ribbons and lace edges and a sleeveless fur jacket. Her costume is elegant without suggesting excessive wealth. Russia had invaded Moldavia and Zoie Ghika’s father, a tributary prince of the Ottoman Sultan, was executed. His family became political pawns and were taken to the court of Catherine the Great, who also commissioned this portrait. The Moldavian princesses were an exotic addition to the Russian court. They were also a symbol of the geographic expansion of the Russian empire towards the Black Sea. Alexander Roslin visited Russia in 1775 to take up commissions from the Russian court. He stayed there for about two years and received 75 commissions. Many of the commissions had to be finished after he returned to Paris. The portrait of Zoie Ghika was one of the last that Roslin painted before returning to Paris. It is often cited to prove that the quality of his work did not deteriorate even when he working on numerous commissions at the same time.
Den moldaviska prinsessan Zoie Ghika är gestaltad på ett sätt som skiljer sig från de flesta av Roslins övriga porträtt. Prinsessan bär inte peruk utan har håret uppsatt. Hon har moldavisk dräkt – en turbanliknande huvudbonad dekorerad med rosor, vit sidenklänning med silverband och spetskanter och en väst i päls. Dräkten är elegant, men talar ändå inte om överflöd. Ryssland hade intagit Moldavien och Zoie Ghikas far, som var lydfurste blev avrättad. Familjen blev en bricka i det politiska spelet och flyttades till Katarina den Storas hov. Kejsarinnan var också den som beställde porträttet. De moldaviska prinsessorna blev ett exotiskt inslag vid det ryska hovet. De blev samtidigt en symbol för det ryska imperiets geografiska utsträckning, långt ner mot Svarta havet. 1775 kom Alexander Roslin till Ryssland för att ta upp porträttbeställningar av det ryska hovet. Konstnären stannade i ungefär två år och fick 75 beställningar. Många av de beställda porträtten fick slutföras efter återkomsten till Paris. Porträttet av Zoie Ghika var ett av de sista Roslin målade innan han återvände till Paris. Det brukar lyftas fram som ett bevis för att kvalitén på hans målningar inte blev sämre även om han var överhopad av arbete och beställningar. Än idag är det svårt att inte leva sig in i porträttet av den moldaviska prinsessan. Vad ser du i hennes blick och hållning? En kuvad prinsessa eller en stolt flykting?