In the Bois de Boulogne

Berthe Morisot took part in the first Impressionist exhibition in 1874, and since then belonged to the core of the group. Contemporary reviewers described her paintings as the very essence of Impressionism. Many critics regarded the group’s style to be exceedingly feminine – the sketchy character, the focus on colour rather than outline, the emphasis on transience and the fleeting moment – and therefore found Morisot’s technique to be quite suitable for a woman. At the Impressionist exhibition in 1880, she showed twelve paintings, including this one.
Berthe Morisot hade sedan impressionistgruppens första utställning 1874 tillhört gruppens kärnkrets. Hon deltog vid flera tillfällen aktivt i arrangerandet av utställningarna. Hennes måleri uppfattades av flera kritiker som själva essensen av impressionismen. På impressionisternas utställning 1880 ställde hon ut tolv verk. En av de utställda målningarna var "I Boulognerskogen", som visades under titeln "Au jardin". Utställningen fick som helhet tämligen negativ kritik, vilket har betraktats som ett tecken på den kris impressionismen gått in i mot slutet av 1870-talet. Morisot var en av de konstnärer som fick störst uppmärksamhet i recensionerna. Kritikerna lyfte fram hennes djärva och skissartade målningssätt. Några av dem jämförde också hennes måleri med den franske 1700-talsmålaren Honoré Fragonards skissartade och flödiga teknik. Flera av kritikerna uppfattade Morisot som den enda egentliga impressionisten på utställningen. En orsak till detta var att flera av de ledande namnen inom gruppen - Monet, Renoir och Sisley - avstått från att delta i utställningen. Morisots konst betraktades ofta som utpräglat feminin. Som konsthistorikern Tamar Garb har visat kom även impressionismen som stil med tiden att betraktas som feminin. Det impressionistiska målningssättet - det skissartade, betoningen av färg snarare än form, betoningen av det flyktiga och tillfälliga - uppfattades som kvinnligt. Att Morisot målade så utpräglat impressionistiskt ansågs därför ofta som passande. Hennes teknik var helt enkelt lämplig för en kvinna. Kvinnor vars målningar uppvisade andra egenskaper - egenskaper som kunde kallas manliga - fick inte sällan kritik för att de arbetade på ett sätt som stred mot deras kvinnliga natur. De kunde också beskyllas för att endast försöka efterlikna sina manliga förebilder och lärare.